fredag 5 december 2014

Älsklingens dödsdag

Han dog i förmiddags. De ringde i morse och sade han att andades tungt, rosslande och att han var blek så han hade nog inte långt kvar. Det var sköterskan Anki som ringde. Tungt besked, men jag ringde till sönerna och den yngste ville skjutsa mig. Vi åkte tillsammans till sjukhuset efter ett tag, för jag hade inte klätt på mig. Vi kom fram precis när han hade slutat andas. Och jag hann bara säga hej till älsklingen innan läkaren kom in och frågade om vi ville veta något. Vi gick till ett angränsande rum och jag sade: "jag såg inte om han andades, andades han". Hon skickade sin underläkare att titta och han kom tillbaka och skakade på huvudet. Han hade dött precis när vi kom och var fortfarande varm när vi gick för att ta avsked av honom.

Sköterskan hade tittat till honom tio minuter innan han stilla gick sin väg försvann ut genom fönstret eller svävade ljudlöst i rummet uppe under taket kanske, i den mycket gråmulna och mörka decemberdagen. Jag har hört talas om människor som passar på när de anhöriga inte är där, för dödsprocessen kan vara jobbig. Och han drog innan vi hann in, men vi fick ändå ta farväl av honom och det kändes mycket tungt i hjärtat när vi gick in på sjukhuset sonen och jag, men lättare nu. Jag överlever genom att prata med alla berörda, resten kan vänta till nästa vecka.

Det är helt rätt att dö på en fredag, för skatteverket får inte veta det förrän på måndag. Och det är ingen brådska med någonting, men sedan är det mycket arbete. Men vi är en familj, som ska bestämma. Jag vill inte göra detta själv.

Jag som undrade i går om han skulle kunna delta i extravalet nästa år den 22 mars, men det kan han inte.

onsdag 3 december 2014

Cancern sprider sig

I förrgår var älsklingen så svag och hade så ont att han inte kom ur sängen. Läkaren som kom hit tyckte att han måste utredas. Ambulans hämtade honom till Nacka sjukhus. Där röntgades han i går och i dag visste hans läkare att han hade en hoptryckt ryggrad, där en kota var i stort sett förstörd och tryckte mot ryggmärgen. Det gör ont. I morgon ska han få strålning av ryggraden på Södersjukhuset för det ska stabilisera honom, så han inte råkar ut för förlamning. Cancern har spritt sig till ryggraden och det är något med lungorna också, riktigt vad visste de inte. Operation hade varit ett alternativ om han hade klarat det, men kirurgerna åtog sig inte detta fall. Han är för svag.

Jag blev inte så förvånad för egentligen vet man allt. Han själv tog det med fattning och frågade en massa detaljer, för så behandlar han sitt tillstånd. Det är bättre att veta allt än att inte veta. Men han fick tårar i ögonen när läkaren berättade.

måndag 1 december 2014

På Nacka sjukhus

I dag så hade han så ont att läkaren som var här tyckte han skulle åka in. Det blev Nacka sjukhus igen, samma avdelning där han var förut i somras. Där känner han ju personalen och dom känner honom. Har nyss åkt dit för själv var jag naturligtvis tvungen att gå till tandläkaren akut igen. Kostar kring 18 000 kronor att fixa. Inte mycket att göra åt. Men i dag kostade det bara 279 kronor med en provisorisk lagning, eftersom jag redan har betalat så mycket under detta år. Under tiden kom en ambulans och hämtade älsklingen och skjutsade honom till Nacka.

Jag åkte dit så småningom när jag hade hämtat mig. Så många gånger jag har varit där, så det är välbekant för mig också. Han fick metadon nu som smärtstillande får vi se om det hjälper. Istället för morfinet han brukar få. Var där i en timme och fick ett parkeringstillstånd när jag gick därifrån. Ska dit i morgon igen. Känner ingenting för jag går på johannesört. Måste det för att klara allt elände.