tag:blogger.com,1999:blog-6819776428575658715.post5880487149589826632..comments2023-07-01T06:01:34.018+02:00Comments on Anns veranda: Ibland tänker jag på min egen dödAnn Helena Rudberghttp://www.blogger.com/profile/12721926039128310613noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-6819776428575658715.post-40679213588470742052015-03-31T11:35:47.467+02:002015-03-31T11:35:47.467+02:00Jo det är nog rätt många. Skriver om hur man ska g...Jo det är nog rätt många. Skriver om hur man ska gå vidare. Kanske blir det en bok till slut, tycker det behövs när det finns så många böcker från de som har dött i cancer och glada historier av de som inte dött i denna sjukdom. Behövs en bok om hur man går vidare, som efterlevande. Allt man gör är ett avsked från det liv som har levts varje sak som jag tar bort, som har tillhört min döde sambo, och alla förändringar också som jag gör, som att jag ska reparera huset och inte har honom att fråga, utan måste bestämma själv.Ann Helena Rudberghttps://www.blogger.com/profile/12721926039128310613noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6819776428575658715.post-91572986553745823102015-03-31T11:14:19.914+02:002015-03-31T11:14:19.914+02:00Läser och läser och undrar hur många som har det s...Läser och läser och undrar hur många som har det så här. Cancer är ett plågsamt långsamt utdraget avslut. Liksom ett svagt hjärta kan vara. Har mist en make och sitter nu i en liknande båt. Själv ville jag dö ung, kändes tryggt att mor och far skulle vara där i slutet. När livskamraten lämnar en blir det så tomt, så fruktansvärt tomt i huset. I livet. Bluebellhttps://www.blogger.com/profile/06385319423862708265noreply@blogger.com