söndag 27 juli 2014

Bättring

Han mår bättre! Var hemma nu och han gick runt utan rullator. Tänka sig. Fortfarande på näringsdropp dock. Kostar 1 600 kronor per dag. Vilken fantastisk sjukvård! Tänk om vi hade bott i USA. Då hade vi blivit ruinerade. Nu får vi ge landstinget 80 kronor per dag. För sjukhusvården.

Annars så är det bra att Athena F tar i allt vad hon orkar i sommarpratet. Det får allt att utkristalliseras. Verkligen bli tydligt. Hatet är uppenbart. Tro inte att det bara är intellektuellt. Det misstaget har jag gjort många gånger. Att aldrig tro på att det kan vara sant det människor säger. Att de inte menar det. Det är alltid som de säger. Lyssna!

Hon är ursprungligen från Iran och har tagit med sig allt hat hit. Trots att hon är uppväxt i Sverige. Det är som en tankesmitta. Så sorgligt. Världen står där nu mellan kärlek och hat. Det är en global utveckling som behövs.

torsdag 24 juli 2014

Sommarhetta

Minst 30 grader varmt och mycket deppigt att bo alldeles ensam. Har inte gjort det på minst 30 år. Eller ens i hela mitt liv. Inte så här ofrivilligt. Hunden och husse borta. Men husse kommer väl hem? Jag märker att jag tvivlar i mitt hjärta och när jag frågar mina tarotkort så har de inte några glädjande besked att ge mig. Ska jag lita till dem? Vet inte.

Måste äta ordentligt och inte förfalla till något som finns inom mig och som suger musten ur mig när jag inte gör motstånd. Något urgammalt som har funnits där i alla tider. 

tisdag 22 juli 2014

En begravning

Jo så blev det sista dagen för vår gamle hund Lukas. I går kom veterinären hit och gav honom hans sista sprutor. Familjen var med. När vi lyfte upp honom på den sovsäck där han låg för att husse skulle kunna klappa honom en sista gång viftade han på svansen. Då hade han fått en lugnande spruta och äntligen behövde han inte vara rädd att det skulle göra ont i kroppen. Lille Lukas!

Barnen grät floder fast de är vuxna. Mina båda yngsta pojkar satt och höll varandra i händerna och klappade Lukas när han vad död. Sedan tog de ut honom liggande på sovsäcken och grävde frenetiskt i den 27-gradiga värmen för att ge honom en grav. Han fick med sig en leksak i graven. Det blev en fin grav i trädgården.

Hans vattenskål står kvar i köket. Har inte kunnat förmå mig att ta bort den.


söndag 20 juli 2014

Och det blev bröllop

Så härligt och fint med bra väder över Stadshuset i Stockholm. Hjärteknipande och slitsamt för mig eftersom jag var så orolig för både hunden och hans husse. Men älsklingen orkade komma med rullator och hade stor ork. Han kämpar också. Vi passerade genom hela sidan av Stadshuset på väg till och från vigseln genom de stora fina rummen, där jag aldrig hade varit förut. Vilken tidsmaskin detta hus är! Det öppnades i början av 20-talet nästan samtidigt med att min mamma föddes. Andan från den tiden sitter kvar inbyggd i tegelstenarna.
Brudparet i vigselrummet i Stadshuset

fredag 18 juli 2014

Döden är nära

Har rådfrågat familjen och de tycker att hunden måste få lämna denna jord när han lider. Jag ringde till veterinären i morse. Jag blev så ledsen när jag tänkte på att han skulle dö att jag bara grät. Men vi befinner oss i semestertider så den veterinär som kunde komma hem för att utföra detta hade inte tid att ringa eller göra detta i dag. Så hunden får leva till måndag. Så sorgligt allt. Har aldrig behövt ta död på en hund förut. Han orkar inte annat än sova och har ont. Dock äter han och dricker fortfarande och han är så fantastiskt duktig att han gör sina behov när jag bär ut honom. Han sliter för att hålla sig vid liv. Stackarn. Jag tittade på komedier och roliga program hela kvällen på TV. Stod inte ut med något annat. Jag skrattade så mycket jag orkade. Varmt liv och kall död så nära varandra.

torsdag 17 juli 2014

Bara jag som är frisk

Hunden dålig fortfarande, men kan inte tänka mig att ta livet av honom. Har funderat, men det känns inte rätt. Han äter, dricker och gör sina behov när jag bär ut honom. Han vill leva! Älsklingen också risig, men han är bestämd på att gå på sonens bröllop i övermorgon. Hoppas han orkar! 

tisdag 15 juli 2014

Hunden är dålig

Han blev det när jag var och hälsade på älsklingen på sjukhuset. När jag kom hem sov han fortfarande. Det brukar han inte göra. Men nu tjöt han till efter ett tag, som att han hade ont. Jag lyfte upp honom och tog ut honom och ställde honom på gräsmattan. Han bara stod där. Sexton år och drygt två månader har han levt. Kanske är det dags för andra sidan? Har lindat in honom i en filt och lagt honom i sängen på frottéunderlag. Han fick i sig lite fil när jag gav honom och lät honom slicka mina fingrar.
Lukas i sin krafts dagar

måndag 14 juli 2014

Jag slutar med bloggen

Känner att jag behöver något annat än att ägna mig åt världens bekymmer. Så jag slutar med min välbesökta blogg. Måste få sörja alla mina förlorade liv. De som inte blev annat än fantasi. Jag har valt det här. Måste komma ihåg det. Inte något annat, utan den här ganska besvärliga vägen. För min egen utvecklings skull. Så är det. Min blogg stannade på 3127 inlägg under fem års tid. Det räcker. Blev kring 1,5 miljoner som såg detta. Men det är rätt ointressant det också att 1 482 342 har sett bloggen just nu. De stora talens magi. Vi som lever efter statistik, men är det något annat än hokus pokus? Inte riktigt sant, men vi vill tro på matematiken. Den som verkar bergfast.

söndag 13 juli 2014

Trädgården blommar

Det är som om det vore sista sommaren. Allt står i totalt överflödande blomning. Smultronjasminen doftar för de är fyra buskar och dominerar tillsammans med de rosa rosorna. Älsklingen är flyttad nu till Nacka och eftervård eller palliativ som det heter. I livets slutskede. Smärtlindrande och annan. Han fick lunginflammation, men den hålls i styr. Intravenös antibiotika. Han hade över 39 graders feber för två dagar sedan, men i går var hans kroppstemperatur normal igen.

För honom är det inte livets slutskede. Det kan inte vara sant. Han klarar det här. Visst gör han det. Älsklingen var hemma på permission tre timmar i går och vi gick runt i trädgården. Han tog bilder för att ta med tillbaka till sjukhuset. Jag klippte av några kvistar från jasminen och tre rosa rosor. Han fick med sig dessa också. Yngste sonen körde honom. 

tisdag 8 juli 2014

Märklig dröm

Jag drömde om en kvinna, som var Nicole Kidman. Hon var fastsatt i jorden med potatisgroddar. Potatisen blommade, men var inte färdig ännu så hon kunde inte komma loss. Men på slutet satt hon med någon ikon av jesusbarnet i sin famn. Jag såg Nicole Kidman i en film tidigare i går kväll. Den handlade om Hemingway och Martha Gellhorn, som spelades av Nicole Kidman. Skrev om det till älsklingen i mitt sista mejl för kvällen till honom på sjukhuset.

Häromdagen när jag äntligen kom iväg för att hälsa på honom när mitt ryggonda var bättre var stan ful och människorna likaså. Men bredvid mig på bänken, när jag väntade på bussen till Södersjukhuset, satte sig en liten flicka som var utklädd till prinsessa. Hon såg ut ungefär som Snövit och när hon grävde i sin godispåse (det var lördag) fick hon upp en guldpeng. Det var plötsligt som att befinna sig i en saga. 

torsdag 3 juli 2014

Uppe med solen

Är uppe redan gick inte att sova. Solen belyser trädtopparna och det ser ut att bli en fin dag. Inte som i går då det åskade och regnade om vartannat. Det är kaos inuti mig egentligen, men jag vill inte träffa älsklingen. Det är bra att vara ifrån varandra ett tag. Jag har mitt ryggonda att ta hänsyn till. Vi har umgåtts dagligen nästan i drygt trettio år, men ingenting är som förut. För bara två år sedan var vårt förhållande, som det alltid hade varit, men nu är det eroderat av sjukdomen. Jag vet inte längre vad han är. Inte älskare och inte omhändertagande man. Han försvinner bort i dimman. Och vad blir kvar? Det är plågsamt att se någon brytas ned och tona bort. Han går tillbaka till barndomen säkert. Vad ska han göra? Kan han växa upp till en ny människa igen. Ingen vet.

onsdag 2 juli 2014

Det blir som det blir

Jag ringde till gamla moster Naemi. Hon är som en stormamma för oss alla. I går fyllde hon 94 år och jag glömde att gratulera henne, men jag gjorde så i dag istället och förklarade för henne varför jag hade glömt hennes födelsedag. Om älsklingen och att han var illa däran och att jag inte visste hur det skulle gå. Det är alldeles totalt hjärtslitande, men jag märker att jag har kommit till ett inre ställe där jag är alldeles osentimental om detta. Det är som det är. Ingen kan göra något åt det utom sitt bästa, vilket jag är övertygad om att alla gör. Det blir som det blir. Men samtidigt känns det som att det är mitt fel alltihop. Jag skulle ha kunnat fixa också detta storasyster som jag är.

tisdag 1 juli 2014

Han stannar till nästa vecka

Älsklingen får den behandling han behöver med enkelrum med utsikt mot söder och grönska. Och han får stanna till nästa vecka när behandlingen är klar, kan inte äta, utan behöver dropp hela tiden. Yngste sonen var här och hämtade det han behöver. Ska ta ut hans mistelmedicin på vägen till sjukhuset. Jag har ont i höften av överansträngningen med att bära gammal hund, snedbelastning, och att aldrig kunna slappna av. Nu får jag vila!