Barnen blir förskräckta över att pappa inte längre kan prata ordentligt. Stämningen är dämpad även när vi träffas för kalas i släkten. Men så är livet. Jag säger att jag har tagit avsked av den gamle älsklingen och vet inte vad jag ska göra med den nye. Det är en annan person. Det har blivit tystare hemma eftersom det inte längre går att prata på samma sätt. Jag blir också tyst. Allt bidar sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar