måndag 18 augusti 2014

Djupt deprimerande

Att vara anhörig till en cancersjuk är inte roligt. Jag är ständigt uppbokad för sjukdomen slukar all tid. Har inte gjort något alls denna sommar, utom att ta hand om närmaste familjen. Men jag är van. Skulle inte ens veta vad jag skulle göra om jag inte hade någon att ta hand om. Sorgligt nog.

Alla husdjur är försvunna. Grannens elaka bengalkatt har jagat iväg våra två honor. Mycket tomt i huset. De båda katthonorna har varit borta i två dygn. De vågar inte vara här. Tidigare kunde jag åtminstone höra en katts snusande när den sov, en levande varelses andedräkt, men inte ens det längre. Bengalkatten jagade vår äldsta hona ända in i huset. Han stod här i vardagsrummet tills jag kom och körde ut honom. Förfärligt aggressiv kattsort. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar