Han hade gått in i bastun med kläderna på. Förvirrad och jag upptäckte det inte för jag hade somnat själv en stund på eftermiddagen. Så sedan satt han där alldeles för länge i värmen innan jag hittade honom. Det var i går. Jag fick ringa efter hjälp. Yngste sonen kom och hjälpte mig lyfta ut honom därifrån och ta av hans våta kläder. En sköterska kom och gav honom droppet för natten. Det klarade han inte själv, somnade hela tiden. Han sov hela natten sedan, inte uppe och gående, som han har varit nätterna innan för att han har ont. Och han fick inte ens morfin.
I dag är han på en liknande nivå. Orkar inte hålla sig vaken, men envisas med att sitta uppe, vill inte gå och vila. Jag frågade nyss om han kunde sätta droppet själv senare i kväll, men han ville ha hjälp sade han. Så jag ringde igen och fick tag på en sköterska på ASIH, avancerad vård i hemmet. Jag blir hans sköterska också. Knappt att jag vågar åka och handla längre. Det känns som om sjukdomen har nått en ny nivå, en där medvetandet försvinner. Han kom inte riktigt ihåg vad som hade hänt i går. Inte att sonen varit här eller att han fick hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar