Här tänkte jag försöka skriva ned mina innersta tankar. De som inte går att dela med alla på nätet. Det känns skrämmande att försöka, för alla påhopp genom åren då jag har haft en offentlig blogg gör att jag automatiskt censurerar det jag tänker.
Det går inte att visa sig svag och utsatt i den vanliga bloggen för då blir jag genast påhoppad av en hop galningar. Tyvärr fungerar det så. Men här kan jag andas ut ett tag.
Jag är väldigt orolig över min framtid. Min närmaste är sjuk i cancer, denna skräcksjukdom, som knappt någon kan överleva. Inte i längden. Själv kommer jag inte att klara mig, varken mentalt eller andligt sett och troligen heller inte ekonomiskt.
Aldrig hade jag sett detta komma eftersom min älskling är mycket yngre än jag. Det hade varit rättvist om jag hade blivit sjuk och han förblivit frisk. Men så är det inte nu.
Det går inte att visa sig svag och utsatt i den vanliga bloggen för då blir jag genast påhoppad av en hop galningar. Tyvärr fungerar det så. Men här kan jag andas ut ett tag.
Jag är väldigt orolig över min framtid. Min närmaste är sjuk i cancer, denna skräcksjukdom, som knappt någon kan överleva. Inte i längden. Själv kommer jag inte att klara mig, varken mentalt eller andligt sett och troligen heller inte ekonomiskt.
Aldrig hade jag sett detta komma eftersom min älskling är mycket yngre än jag. Det hade varit rättvist om jag hade blivit sjuk och han förblivit frisk. Men så är det inte nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar