Det känns ensamt att vara anhörig till den käre. Han finns där, men ändå inte. Sjukdomen är en demon som slukar min älskling levande. All tid går åt till att bekämpa detta. Inte en sekund finns över till nöjen eller avkoppling. Inte egentligen eftersom sjukdomen alltid lurar i bakgrunden.
Någon minut brukar det ta innan jag kommer ihåg när jag vaknar. Under natten drömmer jag om allt annat än sjukhus och sprutor. Där i det andra landet under sömnen försiggår livet som vanligt. Och allt är lyckligt och spännande. Men när jag vaknar så kan han inte prata ordentligt. Så har det varit ganska länge.
Någon minut brukar det ta innan jag kommer ihåg när jag vaknar. Under natten drömmer jag om allt annat än sjukhus och sprutor. Där i det andra landet under sömnen försiggår livet som vanligt. Och allt är lyckligt och spännande. Men när jag vaknar så kan han inte prata ordentligt. Så har det varit ganska länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar