Det värsta är att aldrig veta. Inte hur det ska gå. Inget är visst och klart. Bara ovissheten finns där. Tillsammans med diverse sjukbesök, omgörning av allt. Sjukdomen bestämmer. Och livet är som en saga berättad av en dåre, mycket väsen för ingenting. Tur att våra själar är odödliga. Det vet jag sedan länge. Det är Shakespeare som har begripit allt för hundratals år sedan. På 1500-talet. Jo han levde då och in bit in på 1600-talet. Det snöade i går och kommer att snöa i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar