Hur var det? Alla våra år tillsammans och var det meningen att det skulle mynna ut i detta? Det är inte det svåraste jag har upplevt och älsklingen tror att han ska klara det. Jag tror det inte. Tyvärr. Har vi bestämt att det skulle bli så här? Vem vet. Det verkar så onödigt nu när vi äntligen skulle ta det lite lugnt, åtminstone jag, men inte då. Han skulle jobba klart bara, men stressen blev för hård. Han har försökt dra ned på morfinet, men han blev tvungen att ta mer i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar