Panikångest

Världen ramlar samman när jag upptäcker att jag kommer att bli tvungen att betala massor i restskatt. Jag klarar det inte. Det blir för mycket ovanpå allt annat. Går omkring och djupandas med magen och traskar fram och tillbaka i den underbara vårdagen. Till slut når fåglarna och naturen in i mig och jag blir lugnare.

Allt kommer att ordna sig. Vi kan låna pengarna. Vad ska vi annars ha banker till? Hundratusen är ingenting för oss egentligen. Vårt hus är värt miljoner. Vi behöver inte flytta. Aldrig någonsin. Vi kan bo här i evigheter eller tjugo år. Det är ungefär detsamma.