Jag som trodde att strömavbrotten var slut eftersom Vattenfall har grävt ned ledningarna, men det har varit tre på den senaste tiden. I går kväll var det ett, som avbröt att jag tittade på TV på kvällen, men jag väntade ut det med de levande ljusen tända.
Älsklingen ska komma hem en stund i dag och tänker flytta hem för gott nästa vecka. Han kunde inte komma hem tidigare som han hade velat. Men nu är han piggare, mycket bättre än förut, men han kan fortfarande inte äta eller dricka och inte prata heller. Lika mager också, men fötterna är inte längre svullna. Han kommer att få vård i fortsättningen hemma och jag är så van vid denna sjukdom att jag knappt ens längre reagerar. Det känns på sätt och vis tryggt att ha honom här, men samtidigt vet jag att jag själv blir undersköterska och annat när han är hemma.
Han var hemma också i går och började gå igenom lådor och städa dem. Mycket energi plötsligt och han meddelade en son att bilen ska skrotas. Varför då? Det behövs inte ännu. En bil är symbol för att kunna ta sig fram i verkligheten. Precis som vi gör med våra kroppar när vi befinner oss på denna planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar