Han blev det när jag var och hälsade på älsklingen på sjukhuset. När jag kom hem sov han fortfarande. Det brukar han inte göra. Men nu tjöt han till efter ett tag, som att han hade ont. Jag lyfte upp honom och tog ut honom och ställde honom på gräsmattan. Han bara stod där. Sexton år och drygt två månader har han levt. Kanske är det dags för andra sidan? Har lindat in honom i en filt och lagt honom i sängen på frottéunderlag. Han fick i sig lite fil när jag gav honom och lät honom slicka mina fingrar.
 |
| Lukas i sin krafts dagar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar